Elsa Boström: På svartvita trösklar (2013)


 

boströmframPärmdesign: Metha Skog

Elsa Boströms återkomst till dikten efter två decennier inleds med en själfull blues i Berghäll, en blå ton som bär vittne också i fortsättningen. I poesins form skildras avgörande möten och erfarenheter med klarsynthet och medkänsla men utan förenklande sentimentalitet: ”Hellre falla genom sig själv/utan narrbjällror/så långt det går”.

Lyrik | ISBN 978-952-67553-9-7 | häftad | 69 s. | cirkapris 17 € 12 €  | x.10.2013

_______

Sagt om På svartvita trösklar

Efter att ha läst På svartvita trösklar kan man känna sig splittrad och omkullkastad. Men så är det inte heller en välavvägd A4-tillvaro Boström gestaltat, utan ett liv och ett öde som gjort individen till kastboll mellan himmel och helvete. Dikterna andas en närvaro och har en intensitet i uttrycket, som får På svartvita trösklar att framstå som en ung och rivig text. (Arne Toftegaard Pedersen, Lysmasken)

Elsa Boströms nya diktsamling På svartvita trösklar är en omtumlande läsupplevelse. Det är oerhört långt från den avklarnade poesi äldre poeter brukar skriva. Här finns inga av de vanliga dikterna i dödens närhet – där poeten lägger sig vinn om att försöka försonas med livet. Här saknas helt den lugna andhämtningen och författarpositionen med överblick på livet och döden. I dessa berättande dikter är det kärlek och intensitet det handlar om och ivriga andetag. (Peter Björkman, Ny Tid)

På svartvita trösklar är en fysiskt kraftfull diktcykel i tre steg om ett livsöde i sensualitetens och förlustens tecken. Likt en blek Eurydike, berövad sin svarte Orfeus, nedstiger jaget i sorgens psykos där Herr Ångest råder. I mötet med mentalsjukhusets vinddrivna existenser räddas hon till livet. (Svenska litteratursällskapet, prismotivering 5.2.2014)

Full på något vis av nödvändiga bilder från livets många instanser. (Erik Bergqvist, Hufvudstadsbladet)

_______

 

Boström.screenshot

_______

Författarpresentationer

[…]